Lyckans minut...

Tycker den här dikten är så fin!! Skriven av Erik Lindorm & av mina favoriter i Antologin jag skrivit om tidigare.
Precis som det känns när man blir mamma, kärlek!

Lyckans minut

Är det sant att jag håller ett barn på min arm och ser mig själv i dess blick, att fjädrarna gnistra och jorden är varm och himmelen utan en prick?
Vad är det för tid, vad är det för år, vem är jag, vad bär jag för namn?
Du skrattande knyte med solblekt hår, hur fick jag dig i min famn?
Jag lever, jag lever! På jorden jag står. Var har jag varit förut?
Jag väntade visst millioner år på denna enda minut.

Visst är den underbar?
Tog även en passande bild till dikten, kommer här...