Tycker den här dikten är så fin!! Skriven av Erik Lindorm & av mina favoriter i Antologin jag skrivit om tidigare.
Precis som det känns när man blir mamma, kärlek!
Lyckans minut
Är det sant att jag håller ett barn på min arm och ser mig själv i dess blick, att fjädrarna gnistra och jorden är varm och himmelen utan en prick?
Vad är det för tid, vad är det för år, vem är jag, vad bär jag för namn?
Du skrattande knyte med solblekt hår, hur fick jag dig i min famn?
Jag lever, jag lever! På jorden jag står. Var har jag varit förut?
Jag väntade visst millioner år på denna enda minut.
Visst är den underbar?
Tog även en passande bild till dikten, kommer här...
Fick äran att ta hand om min goa syrras härliga tvillingdöttrar idag, så underbara & fulla av tankar & ideér. Min lilla tjej hade även en kompis här som sov över, så till frukosten var det jag & fyra 8-åringar, det tjattrades & fnittrades, härligt & mysigt! Jag passade på att ta en superfin bild på mina systerdöttrar. Lika, men ändå så olika på alla sätt...Ett speciellt band sägs det ju att man har som tvilling, stämmer säkert...De har ju varit varandra så nära från start. Hur som helst här kommer bilden på mosters skatter!
Lite tänkvärt!
Ha en fin dag alla!!
